Ett konditori med lång historia

Konditori Sturekatten ligger i ett 1700-talshus på Riddargatan, strax intill Stureplan, med sitt folkvimmel.

Konditoriet har kafferum i två plan, med takkupor och små rum där man lätt kan hitta en egen, lugn vrå. Någon gång under 1800-talet var detta ett hälsohem, ett så kallat ljushem. År 1941 flyttade en viss Anna Skog tillsammans med sina systrar in i fastigheten, och de lät bygga sig ett bageri under sin bostad. Anna drev då redan ett konditori tvärs över gatan, som senare flyttade in i huset.

Tidigare hade hon haft ett konditori tillsammans med en väninna, men det blev delade meningar om hur det skulle drivas. Det ledde till att var och en skulle ”ha sitt eget”. När frågan om namnet på det nya konditoriet kom upp, så fälldes repliken:

– Det vete katten!

Vid sidan om Sturekatten dök alltså Vetekatten upp.

På Sturekattens premiärdag bjöds alla på kaffe, enligt annonsen i tidningen.

Jag går in under valvet, följer kullerstenarna och viker  av upp till höger längs stentrappan, där snart nog en egen värld möter mig. En skulpterad svart katt står i ett fönster och spejar ut mot gatan.

Små vita hyllor i gammaldags stil slingrar sig runt glasdiskarna, som är fyllda med alla sorters bakverk, allt från kakor och bakelser till tårtor.

I kafédelen tronar en vit porslinskatt vid spegeln, det är mitt emot kassan. Bakom serveringsdisken står ett gammalt sängskåp, som lär ha tillhört Anna Skog själv. Det som nu är kafé, var först hennes bostad, och mycket av inredningen är kvar sedan den tiden.

Jag känner mig snart hemma i de gamla rummen, som är möblerade inte bara gustavianskt utan även i nyrokoko och ända in i 1900-talets stilar.

Blommiga tapeter med tavlor, virkade dukar och små bordslampor ger en förtätad atmosfär för möten i förtroende på tu man hand.

Två amerikanskor slog sig en gång ned vid ett bord, fick jag veta.

– I like the Swedish custom of ”fika”. We’ve come so far away from that! utbrast den ena kvinnan.

Överallt sitter människor och pratar. Gamla och unga, blandat. En del yngre pluggar, och någon enstaka är djupt försjunken i skrivande.

Många äldre är förstås stamgäster. Det finns, bland andra, en grupp äldre män som äter sin frukost här varje morgon. Är deras bord upptagna, så flyttar de runt men samtalar högljutt, de blir ju tvungna. Tills de får sina vanliga platser, först då de kan sänka tonen till normal. Man måste förstå att tiden är dyrbar.

Högst upp, på vindsvåningen, finns några små mysiga rum med fönsterkupor, och även en gammal eldstad.

Personalen är klädd i de på Sturekatten traditionella kläderna; vit blus mot svart kjol och ett litet, vitt förkläde.

På Sturekatten vill man bevara den trivsamma atmosfären från Anna Skogs tid, hon tycks faktiskt ha blivit något av en skyddsängel för huset och verksamheten.

På sommaren har man uteservering. Det är en idyll och liten oas mitt i city!

Jag vandrar hemåt och nu ser husfasaderna, gatorna och torgen helt annorlunda ut. Det känns som om jag har varit bortrest, kanske mer i tid än i rum, en avlägsen tid?

Jag känner mig benägen att vilja uppleva detta igen…